Har under en tid förundrats av hur olika människor hanterar olika situationer. Särskilt då det är samhället kontra den enskilda individen och då speciellt då det blir avbrott i samhällsfunktioner som tas för givet. Tänker på strömavbrott, inget vatten och andra liknande händelser. Folk blir som ställda inför något ogreppbart som inte kan hanteras. Det finns olika grader av beredskap på att något kan hända till ingenting alls. Man förväntar sig att någon annan skall ta ansvar för dem och deras oförmåga att ta eget ansvar. De som har tänkt till lite, lekt med scenarion tänk om, har oftast en helt annan beredskap och denna gruppen ses ofta lite som avvikande och konstiga. Jag pratar inte om de som förbereder sig för ett fullskaligt krig med kärnvapen utan de som tänkt hur skall jag, och min familj, klara till exempel ett strömavbrott på några dagar? Ofta är det de som bor i storstäderna som saknar beredskap för dessa avbrott. De som bor på "landet" tar nog detta mer som självklarhet att kunna klara sig en tid själva. Man har växt upp med att ha resurser som ved för uppvärmning men framförallt så har man klart för sig att man antagligen måste klara sig själv. Man har tagit ansvar för sig själv och sina närmaste. Kanske inte alltid och på alla ställen i Sverige men oftast.
Tillbaka till dig. Vilken beredskap har du? Har du på någon nivå investerat lite tid på att tänka just tänk om? Om strömmen skulle försvinna sådär på fredags eftermiddagen då du just kommit hem eller kanske är på väg hem? Om det är kallt ute, hur kommer du klara värmen? Har du möjlighet att laga mat och värma vatten? Har du någon mat hemma för några dagar? Vatten? Hur har du tänkt att få reda på vad som händer? Batteridriven radio? Har du några stearinljus eller ficklampor, som fungerar, hemma? Jaså, inte? Ja, nu när det redan hänt så är det lite sent så då får man väl ta det som det kommer, eller? Kanske hoppas på att "någon annan" hjälper till?
Ja, det är avsiktligt lite provocerande men tanken är att öka medvetenheten att det är varje enskild individs skyldighet att ansvara för sig själv och att det inte är samhället (statens) sak. Samhället förväntar sig att du själv skall kunna ta hand om dig själv så att resurserna kan användas i rätt tid och plats för de som verkligen behöver dem. Det finns en tanke att man själv ska kunna klara sig under 72 timmar det vill säga tre dagar. Så vad behöver man?
Det finns flera hemsidor som kort och lättfattligt beskriver grunderna, här är några exempel:
- 72timmar.se
- DinSäkerhet.se
- Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Kanske lite svår att navigera på men det finns väldigt mycket information där.
Söker man på nätet kan man hitta flera exempel. Det viktiga är att man börjar någonstans och sedan täpper igen de största bristerna. En utgångspunkt skulle kunna vara att inventera vad man redan har. Med små medel kan man nå en bra bit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar